När kommer lyckan?

Bearbetningen av min förlust är fortfarande i gång, precis när man tror att NU är det värsta över och att man kan gå vidare, då kommer det en projektil rakt i hjärtat som gör att vattenkranen slås på och tårarna bara rinner, men de ska ut så det är bara bra. Igår hade jag en trevlig dag i Norrköping med en kompis, som skulle handla lite, men sen gick vi till Pappa Grappa, mitt favoritställe när det gäller fika o mat så vi gjorde båda delarna - dvs först åt vi (det blev en äkta italiensk pizza) och sedan fikade vi (cappuccino och pannacotta för mig). Och tro mig - det är som att kliva in i en italiensk bar. Vi satt nog över 3 timmar där och pratade, det var mysigt. The Italian way - man sitter o äter i timmar - och då blir man inte proppmätt heller, så det är bra. När jag kom hem gjorde jag i ordning mat (var faktiskt hungrig, lite lövbiff blev det) och då insåg jag hur tråkigt det är att ha lördagsmys (o fredagsmys) alldeles själv. Så mycket har förändrats det senaste året....Då grät jag en skvätt.

Idag är jag också nere i humöret fast solen skiner. Lyssnar på schlagerlåtarna från guldboxen jag köpte och det var 3 låtar på raken som fick mig att känna sorg: "I'm moving on" Sarah Dawn Finer, "Empty room" Sanna Nielsen och "Trying to recall" Marie Lindberg. De väcker sådana känslor inom mig.
Jag försöker verkligen gå vidare och det kommer att gå, men jag sitter med mina minnen, både bra o dåliga. De dåliga är de drömmar som aldrig slog in. Just nu känner jag mig ensam men lyckan kommer till mig en dag, det tror jag på.

Jag kanske ska skaffa mig en katt igen, men det känns inte heller rätt mot katten eftersom jag inte vet hur mkt jag kommer att vara hemma än. Vill försöka resa så mkt jag kan, får avvakta lite innan jag vet. Men de är ju så mysiga kissekatter!! Saknar min älskling Jessie, drömmer ofta om dig!

På tisdag åker jag till Krakow, Polen med jobbet. Det ska bli roligt.

Ha en bra vecka! Jag är hemma till våffeldagen! Kram