Hösten är här i morgon enl almanackan, men det gör inte mig något, för jag kommer att få uppleva 10 dagars sommar i mitt härliga Italien. Nästa fredag åker jag från Skavsta till Rom, där kommer jag att befinna mig den helgen och helgen därefter för att träffa min kära väninna Anna. Däremellan åker jag till Bologna för att träffa en okänd - än så länge - FB-vän. Ska bli roligt!! Det är som att träffa bloggvänner, eller brevvänner som jag hade när jag var liten fast de träffade jag aldrig. Har kollat vädret nästa fredag , då blir det ca 27 grader i Rom! :-)
Annars händer det lite annat också: har kommit in på Göteborgs Universitet, ska studera italienska (vad annars, hihi) grundkurs på distans, men det är 4 träffar där i höst, första är nu på lördag, åker redan på fredag så jag sover på hotell, lite lyx i vardagen. Jag har tidigare studerat 2 år på distans, men jag har glömt bort språket och grammatiken, men det börjar komma tillbaka ju mer jag skriver italienska på FB till mina vänner där.
Första helgen i oktober är det dags för årets fest! Då åker jag till Stockholm och Melodifestivalklubbens klubbfest, då kommer det någon utländsk artist från 90-talets ESC, som kom topp-tre. Så nyfiken vem det är!! Sedan kommer det en tysk DJ också och vi kommer att dansa i neon och i Evighet! :-))
Det jag ville säga om hösten också är att det känns lite som en nystart på allting, har börjat motionera lite mera nu och jag hoppas att mitt liv vänder nu till det bättre och det känns så, på ngt sätt, Italien har jag nog att tacka för mycket!
Kanske blir det en ny blogg också snart!
Ha en bra vecka! Kram!
Nu har jag börjat på en ny bok i mitt liv och det första kapitlet har redan startat! Det var ett fint härligt första kapitel som utspelade sig i Rom och Bologna! :-)
onsdag 31 augusti 2011
söndag 21 augusti 2011
21 augusti 2009
Den dagen förlorade jag min älskade kissekatt Jessie efter 18 år tillsammans! Du fattas mig så mycket så att det inte går att beskriva! Men du finns för alltid i mitt hjärta!! Och jag vet att du vet det. Hade du funnits närmare, djurkyrkogården ligger mitt ute på vischan och eftersom jag inte har tillgång till bil längre tar jag mig inte dit så lätt. Fick reda på efteråt att det finns en viloplats för djur i Slaka, hade jag vetat det hade jag begravt henne där, då hade jag kunnat ta mig dit lättare, eller i Norrköping, där både Jessie och jag är födda, det är vår barndomsstad så att säga. Men man tänkte inte klart den dagen.
Men så fort jag kan åker jag till dig och du är extra mycket i mina tankar idag och det är en sorgsen dag.
Många kramar till dig min Jessie
onsdag 17 augusti 2011
My soundtrack of last year
Kanske inte helt och fullt, men så mycket som jag har gråtit vore jag miljonär vid det här laget, men jag är starkare än så....:-) Behöver bara gråta, det som inte dödar en...Vilken klyscha!
Träningsvärk och lite sorg
Nu har jag äntligen kommit igång igen, i fredags var jag på gymmet på Friskis (har köpt ett årskort där nu, har ju så nära)och cyklade ca 20 min för att komma igång. Det gick bra. Idag var jag där igen och gick/sprang på löpbandet. Det kändes mycket bättre än vad jag trodde. Jag lyssnar på musik i min Iphone och då jag hade checkat in på Friskis på telefonen fick jag FB-meddelanden när jag stod på löpbandet. Då gjorde jag något riktigt nördigt, medan jag gick på löpbandet svarade jag på FB-meddelandet jag fick på telefonen och skrev att jag var på löpbandet :-) Det var LITE jobbigt att skriva, men det gick, jag är ju kvinna och kan göra flera saker på en gång!!
På söndag är det 2 år sedan min älskade Jessie gick bort. Då somnade hon in på Jägarvallens Djursjukhus och det var så sorgligt att gå ut från rummet. Och att ta farväl av henne, sitta där hela förmiddagen och veta att hon skulle bort. Skulle så gärna vilja klappa henne igen och höra hennes jamande rop på sin matte som älskade henne så! Hon var så speciell, det fanns ingen som hon! Ni som har katter vet precis vad jag menar!
Augusti är ingen rolig månad längre för mig, först uppbrottet för 1 år sedan då jag blev lämnad av min ex-make och all chock det förde med sig och så minnena av när Jessie gick bort. Dessutom kommer jag ihåg att dagen innan Jessies dödsdag gick min mormors och morfars hund Ganse bort , år 1986. Dessutom dog ju Elvis för 34 år sedan i tisdags. Augusti är ingen toppenmånad alltså!
Nu ser jag fram emot min 10-dagarssemester i Italien: först Rom och träffa min väninna och sedan till Bologna, jag avslutar i Rom också. Så jag har värme kvar av min semester i år.
Kram Catrin
På söndag är det 2 år sedan min älskade Jessie gick bort. Då somnade hon in på Jägarvallens Djursjukhus och det var så sorgligt att gå ut från rummet. Och att ta farväl av henne, sitta där hela förmiddagen och veta att hon skulle bort. Skulle så gärna vilja klappa henne igen och höra hennes jamande rop på sin matte som älskade henne så! Hon var så speciell, det fanns ingen som hon! Ni som har katter vet precis vad jag menar!
Augusti är ingen rolig månad längre för mig, först uppbrottet för 1 år sedan då jag blev lämnad av min ex-make och all chock det förde med sig och så minnena av när Jessie gick bort. Dessutom kommer jag ihåg att dagen innan Jessies dödsdag gick min mormors och morfars hund Ganse bort , år 1986. Dessutom dog ju Elvis för 34 år sedan i tisdags. Augusti är ingen toppenmånad alltså!
Nu ser jag fram emot min 10-dagarssemester i Italien: först Rom och träffa min väninna och sedan till Bologna, jag avslutar i Rom också. Så jag har värme kvar av min semester i år.
Kram Catrin
fredag 12 augusti 2011
Augusti är här
Nu har snart halva månaden gått. Snart är hösten här, brrr, men jag har ju semester om 1 månad: åker till Italien i 10 dagar!!! Längtar jag eller längtar jag??
Den senaste veckan har varit jobbig, fram till igår åtminstone, nu känns det som om det börjar vända. Igår för 1 år sedan fick jag ett chockbesked och det vet ni nog alla som läser min blogg vad det var. Och jag har nog bävat inför den här dagen, många känslor och minnen från förra året kom tillbaka. Plötsligt kom jag ihåg vissa meningar som sades och jag kommer ihåg chocken. Men om jag tänker efter vad som har hänt och hur jag har tacklat det måste jag säga hur väldigt stark jag är, jag har hanterat det på rätt sätt. Händer det en sådan här livskris är det bästa att prata, prata, gråta, gråta och ta känslorna när de kommer, inte stänga in dem och jag gjorde så för jag är en känslomänniska. Då kommer man vidare. Jag kom ihåg på jobbet kunde plötsligt bara tårarna komma - utan förvarning - men jag fick ett sådant enormt stöd! Och det har jag fått av alla möjliga, och av många från er här i bloggvärlden! Tack till er alla!
Har haft lite problem med ID-kort och pass, eftersom det dröjer innan jag får mitt ID-kort (minst 3 veckor p g a tryckeriproblem) kunde jag inte söka pass. Enda sättet var om ngn familjemedlem el släkting kunde legitimera mig, men mina föräldrar som är de enda som bor i närheten har åkt på utlandsresa, men jag hinner ändå. När de kommer hem kan de följa med mig till polisen och legitimera mig. Så det har varit en frustrerande vecka f mig.
Har bokat flyg o hotell i Italien, men kanske avbokar jag ett hotell eller ändrar. Ska till Rom på 2 helger när jag är där och ska hälsa på min väninna. När hon arbetar i veckan tänkte jag se ngt annat. Först bestämde jag mig för Sperlonga, ett paradis mellan Rom och Neapel, men funderar också på Bologna. Har ej bestämt mig ännu. Har suttit och lyssnat på italiensk musik i kväll för att komma i stämning och det har jag verkligen gjort.
Nu när jag har det här framför mig känns det lite lättare.
I morgon åker jag till Katrineholm och ska se på Diggiloo, Magnus Carlsson är med!!
Ha en bra helg!
Kram
Den senaste veckan har varit jobbig, fram till igår åtminstone, nu känns det som om det börjar vända. Igår för 1 år sedan fick jag ett chockbesked och det vet ni nog alla som läser min blogg vad det var. Och jag har nog bävat inför den här dagen, många känslor och minnen från förra året kom tillbaka. Plötsligt kom jag ihåg vissa meningar som sades och jag kommer ihåg chocken. Men om jag tänker efter vad som har hänt och hur jag har tacklat det måste jag säga hur väldigt stark jag är, jag har hanterat det på rätt sätt. Händer det en sådan här livskris är det bästa att prata, prata, gråta, gråta och ta känslorna när de kommer, inte stänga in dem och jag gjorde så för jag är en känslomänniska. Då kommer man vidare. Jag kom ihåg på jobbet kunde plötsligt bara tårarna komma - utan förvarning - men jag fick ett sådant enormt stöd! Och det har jag fått av alla möjliga, och av många från er här i bloggvärlden! Tack till er alla!
Har haft lite problem med ID-kort och pass, eftersom det dröjer innan jag får mitt ID-kort (minst 3 veckor p g a tryckeriproblem) kunde jag inte söka pass. Enda sättet var om ngn familjemedlem el släkting kunde legitimera mig, men mina föräldrar som är de enda som bor i närheten har åkt på utlandsresa, men jag hinner ändå. När de kommer hem kan de följa med mig till polisen och legitimera mig. Så det har varit en frustrerande vecka f mig.
Har bokat flyg o hotell i Italien, men kanske avbokar jag ett hotell eller ändrar. Ska till Rom på 2 helger när jag är där och ska hälsa på min väninna. När hon arbetar i veckan tänkte jag se ngt annat. Först bestämde jag mig för Sperlonga, ett paradis mellan Rom och Neapel, men funderar också på Bologna. Har ej bestämt mig ännu. Har suttit och lyssnat på italiensk musik i kväll för att komma i stämning och det har jag verkligen gjort.
Nu när jag har det här framför mig känns det lite lättare.
I morgon åker jag till Katrineholm och ska se på Diggiloo, Magnus Carlsson är med!!
Ha en bra helg!
Kram
måndag 1 augusti 2011
Ville bara tala om att jag är mig själv igen
Jag är mig själv igen, min rätta identitet, dvs jag har ändrat tillbaka till mitt fina österrikiska familjenamn som jag bar innan jag gifte mig, så nu heter jag Catrin Dürnberger!
Man tappar liksom en del av sin identitet om man byter namn.
I'm back!
Det är ännu ett steg på vägen till det som ska bli en bra framtid för mig.
Nu ska jag byta ID-kort och skaffa nytt pass så att jag kan boka min resa till Italien i september, vad jag längtar dit!!
Kram Catrin
Man tappar liksom en del av sin identitet om man byter namn.
I'm back!
Det är ännu ett steg på vägen till det som ska bli en bra framtid för mig.
Nu ska jag byta ID-kort och skaffa nytt pass så att jag kan boka min resa till Italien i september, vad jag längtar dit!!
Kram Catrin
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)