Det här inlägget dedikerar jag istället till Katarina och hennes familj som saknar sin älskade katt Amospersson, och jag tänker mycket på er dessa dagar. Jag vet precis hur det känns, kommer ihåg smärtan för 2,5 år sedan då Jessie lämnade oss. Smärtan att se ens älskade djur lida och smärtan, tomheten och saknaden när man har sagt farväl. Detta djur har man längst in i sitt hjärta på en speciell plats där det alltid kommer att finnas.
Jessie tar hand om Amospersson, de leker med varandra på de blå molnen i katthimlen.
Många varma styrkekramar!!
Fina du, jag känner mig så priviligerad som har dig som min vän. Ditt stöd och din omtanke värmer oss ända in i hjärteroten. Saknaden och tomheten är så stor och tung men vi gläds åt alla år vi fick tillsammans, att våra fina katter Dessi och Amos inte längre lider utan istället lever loppan i katthimlen! Vi hörs när vi samlat oss, mången kram!
SvaraRaderaSom sagt, jag vet precis hur det känns att sakna ett djur som betyder så mycket för oss. Jag vet att ni lider så mycket, tomheten är så stor. Det går inte att beskriva förrän man har upplevt det själv. Mina tankar är hos er! Kram Catrin
SvaraRadera