Blev så glad och lättad i morse när jag upptäckte att jag orkade göra mitt jympapass hemma och jag orkade. Visst blev jag trött, men inte så trött som för ett par veckor sedan så medicinen verkar hjälpa lite. Efteråt fick jag som en ansträngningshosta och kände att jag behövde min Bricanyl, men jag väntade. Jag hade ju inhalerat kortisonet tidigare.
Nu kunde jag vänta till lunch att ta den. Då behövdes den. Den har en otäck smak, men den hjälper. Biverkningarna är darrighet och ibland hjärtklappning, brukar inte känna av hjärtklappning men idag kände jag av båda.
Imorgon är det jullunch, vi ska till Frimis och äta, det ska bli gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar