lördag 21 maj 2011

Svårt så svårt....

.....ibland gör man förhastade saker som man inte är mentalt förberedd på egentligen , och ibland kanske man inte är beredd på ngt som kommer till en och det är därför man gör dessa förhastade saker. Man reagerar kanske impulsivt och tänker inte efter, man kan inte tänka klart. Så känns det för mig. Nu är det ingen stor sak egentligen, man kan fixa till det, men det är ett stort och jobbigt steg som jag inte var beredd på egentligen men ibland orkar jag bara inte se.....Jag har gått tillbaka rent känslomässigt till i höstas känns det som när allt bara var ett töcken. Det beror på det jag fick serverat till mig häromdagen vilket kändes enormt jobbigt, alla förstår kanske inte men förstå då bara att jag mår inte bra nu. Ska fundera på om jag gjorde rätt eller inte - det kan jag inte avgöra just nu, kan som sagt inte tänka klart.

Försöker tänka på roliga saker men återkommer till det här. Är en sådan människa att jag vill alla väl men det funkar inte nu, den människa jag måste bry mig om mest nu är jag själv intalar jag mig. Nu skriver jag detta på natten och har druckit lite, lite och det är nog inte så smart att skriva detta då men jag menar inget illa till ngn, är bara så ledsen och behöver skriva av mig. Detta låter kryptiskt men jag vill inte prata om detaljerna i detta. Jag kommer igen - starkare än någonsin får vi hoppas! Tro på mig och sänd er styrka till mig för jag behöver den!

P.S. Kunde visst inte sluta blogga helt...Ska försöka skriva lite mera uppmuntrande i fortsättningen - när jag har blivit stark igen. Ibland sägs det att man behöver sova på saken och så är det kanske men behöver få utlopp för mina känslor på detta viset. Har varit omgiven av vänner idag och skapat ett Morsdags-kort på en scrap-bookingträff idag och jag hann även börja på ett fotoalbum som min faster i Österrike ska få i sommar av mig med diverse bilder som hon kommer att uppskatta. Det avslutades med grillkväll hos en kompis med 2 härliga ragdollkatter. Så inte bara elände idag ska jag tillägga.

5 kommentarer:

  1. Sänder en stor kram till dig!
    / Anonym läsare som tittar in då och då och förstår vad du går igenom på många sätt.

    SvaraRadera
  2. Gumman, tror jag förstår vad du syftar på och anar hur du känner det just nu. Att du backar tillbaka känslomässigt är inte konstigt, man kan väl säga att du får en ny känslochock att deala med. Men du klarar det, jag tror (eller föröker tro) att en männsika inte tilldelas mer smärta än man är kapabel att klara av. Du är stark, och starkare blir du efter det du går igenom just nu.
    Vissa saker är helt enkelt inte "menade", även om det är orättvist ibland. Men du får inte glömma bort att det är du som ansvarar över att du blir lycklig i ditt liv!

    Stor stor bamsekram från Maribella

    P.s, hoppas du inte tar illa upp att jag gläds med det som gör dig ledsan - samtidigt som jag är ledsen med dej!

    SvaraRadera
  3. Maribella: Jag håller med dig i det du skriver och tack för ditt stöd, det värmer verkligen! Jag behöver allt stöd jag kan få just nu. Och det var väl inte menat och att prata om rättvisa eller inte är kanske fel och jag ångrar inte dessa år jag fick med honom, absolut inte. Och det är bara jag själv som skapar min egen lycka och det försöker jag verkligen göra, men ibland stretar det emot speciellt sådana här stunder, och det här var nog en av de värsta stunderna förutom själva skilsmässan. Men det har hänt så mycket på så väldigt kort tid. Och NEJ, jag tar inte illa upp att du både gläds och sörjer med oss bägge, det är helt naturligt. Tack!
    Anonym: Tack för ditt stöd också, vem du än är!
    Kram

    SvaraRadera
  4. Caty, jag tror du klarar dig igenom detta och kommer ut som en starkare person. Det finns något viktigt i talessättet: Det som inte dödar det härdar. Jag förstår att vi bloggläsare bara har fått se en liten liten del av det som ni gått igenom men av det lilla jag sett så tycker jag du redan är en stark person.

    Stor kram

    SvaraRadera
  5. Tack för dina stöttande ord, Anna! Det värmer och stärker mig mer än vad man kan tro! Ibland känner jag mig stark men ibland bara känner jag mig så sårbar och då kommer tårarna rinnande men de ska ut för det stärker en på något sätt. Kram Catrin

    SvaraRadera