Nu har det gått exakt 3 månader sedan min älskade Jessie gick bort och tårarna bara rinner nerför kinderna när jag skriver detta. Jag förstår inte hur lång tid det kommer att ta....! En stor del av mig är borta känns det som. Jag drömmer om henne nästan varje natt. Det är en del av sorgeprocessen antar jag.....
Jag saknar henne ofantligt mycket, det går inte att beskriva i ord. Jessie, I am lost without you! Tänk om jag kunde få klappa henne endast 1 gång till! Jag fattar fortfarande inte att hon är borta. Hoppas att du har det bra där du är!
Puss o kram Jessie!
Hej!
SvaraRaderaEftersom jag hela mitt liv haft katt och anser att de är de bästa, ja allra bästa, av husdjur förstår jag hur det känns. Mina föräldrars näst senaste katt, Gråmille, blev 18 år. När han gick bort så var det så oerhört sorgligt. Det tog flera år innan mina föräldrar tog bort hans matskålar. Jag tror faktiskt inte att mamma tvättat hans favoritfilt ännu (han gick bort 2003). När jag kom hem och hälsade på så började jag "automatiskt" leta efter honom. Fast jag visste att han inte var där.
Vi tänder ett ljus för Jessie idag och skickar massor med kramar till er,
Kramar Katarina med familj och Amospersson "the cat"
Ett superstort tack från djupet av mitt hjärta! Jag blir så rörd av sådan omtanke. Du har ett stort hjärta!
SvaraRaderaJa, det är så ofantligt sorgligt när de går bort, hon var min ögonsten! Och det tar lång tid. I natt drömde jag en så konstig dröm: att Jessie hade återuppstått och de hade aldrig kremerat henne....
Många kramar till dig och din fina familj. Hälsa kissen!! Tack för att ni finns!
Tycker du är så modig som delar med dej av sorgen, jag tror att det är bra och att du berabetar en hel del på så vis!
SvaraRaderaKram!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaTack Maribella! Ja, man behöver få ut sin sorg då och då, det är nog bara nyttigt. Stor kram!
SvaraRadera