måndag 2 januari 2012

Så var mitt 2011

Nu är det ett nytt år och det är skönt det! Men för att se framåt måste man också blicka bakåt.

Det hände mycket under förra året. Jag gör en liten årskrönika här.

Januari:
Nyinflyttad i lägenheten fick jag skilsmässopapperen i slutet av januari och det var tufft, det är fortfarande svårt att titta på papperet, när jag någon gång råkar se det. En era är slut, som jag trodde skulle vara längre.
Vi hade en tysk schlagerträff hemma hos mig och det var som vanligt roligt. Corren var här och vi hamnade i tidningen, men inte förrän i maj, inför schlager-EM i Düsseldorf.

Februari:
Då började äntligen Melodifestivalen 2011 och jag kände på mig när Eric Saade vann deltävlingen i Linköping att han skulle vinna finalen och det gjorde han ju också och jag är väldigt stolt över Sveriges tredjeplats som Eric fixade.
Jag var på "familjeterapi" där jag fick reda på chockerande nyheter, men ändå väntade. Där föll man igen, men jag reste mig igen.

Mars:
Fortfarande Melodifestival, jag var i Globen på finalen och vi hade för- och efterfest som vi brukar. Kul som vanligt!
Jag var i Polen på tjänsteresa, där jag blev av med mina två mobiltelefoner, så jag satt hos den polska polisen med en tolk så att jag fick med mig en polisanmälan till försäkringsbolaget hemma. Jag fick pengar och för dessa hade jag råd att köpa en Iphone. Men det var obehagligt att bli "rånad" utan att märka det.

April:
Det var en lugn månad förutom en trevlig schlagerträff hemma hos mig, där vi tittade och tippade det kommande schlager-EM i Düsseldorf.

Maj:
Maj började bra när jag åkte till Düsseldorf för min livs resa då jag följe Eric Saade och alla andra deltagare i ESC. Jag var på de två semifinalerna och även finalen och däremellan var det fester, och det var helt overkligt. Jag träffade Blue från England på en pub och de var mina favoriter! Dessutom blev jag fotograferad med Cyperns sångare utanför ett försäljningstält på första semifinalkvällen. Det var en rolig vecka!! Sedan hade jag ingen röst kvar när jag kom hem!
Sedan kom nästa chock, privatmässigt, som gjorde att jag mådde dåligt och som nog en del av er vet vad det handlar om. Nåja, bara att ta tag i det igen.

Juni:
Ännu en rolig schlagerträff här. Sedan var det midsommar, som jag firade hos en väninna. Trevligt med fina vänner!

Juli:
Då bar det av till Österrike till mina släktingar och det var riktigt skönt att komma dit och bli omhändertagen. Vi vandrade i bergen, solade och badade några gånger, jag shoppade och vi åt gott. Det var en välbehövlig semestervecka och det märktes på mig att jag var gladare. Men sedan hade jag 2 veckor själv hemma och det var inget roligt, man tar sig ingenstans själv och det var deppigt att ha semester själv första året.

Augusti:
Jag började jobba igen. Jag fick tillbaka mitt flicknamn Dürnberger och det kändes bra, det är ju jag, min rätta identitet på något sätt. Bara att fixa nytt pass och ID-kort.
Sedan var vi på Diggiloo i mitten av augusti i Katrineholm, bra artister och en härlig sommarkväll.

September:
Jag började en italienskakurs på universitetet i Göteborg. Jättekul! Jag fick VG totalt på kursen, VG på 2 tentor och G på en tenta. Den kursen fortsätter nu i januari. Sedan åkte jag på semester till Italien i 10 dagar, där jag var i Rom och Bologna och en dag i Ferrara. En underbar semester, där jag träffade en FB-vän som jag aldrig hade träffat och vi trivdes väldigt bra ihop, så vi är vänner nu så vi kommer att ses igen. Det var som någon slags vändpunkt och där jag insåg saker och ting och jag såg saker från andra synvinklar - jag var egenligen glad och tacksam, precis vad jag behövde. Det var faktiskt jobbigt att komma hem till Sverige igen.

Oktober:
Oktober började med årets schlagerträff i Stockholm som var jättekul som vanligt. Sedan fyllde jag år och jag var på en italiensk ny restaurang i Norrköping, eller ny för mig, Asti, med mina föräldrar. Det var trevligt.

November:
En mörk och tråkig månad för mig, och ingen snö heller, även om jag inte älskar snön precis och vill att det ska vara lite varmare, men det blir dystert och tråkigt och inte så ljust.
Jag köpte en ny dator i alla fall, det var kul att "få" en. Och schlagerträff igen hemma hos mig. Jag fick reda på att jag har astma, som ligger i generna. Lite jobbigt, men medicinerna verkar hjälpa lite, men jag får alltid ha med mig luftrörsvidgande, som jag framför allt behöver ta när det är kallt.

December:
Tentor i Göteborg och det gick ju bra!! Och så hade jag lite mera julstämning i år och jag trodde att det skulle bli en bättre jul i år, ja både och, men julen är jobbig för de som är ensamma. Och tänk att vara alldeles ensam! Men det tar väl ett tag innan man går igenom allt. Det har hänt så mycket annat sedan augusti 2010.

Summering:
Det som har hänt mig privat har varit jobbigt, så klart, men varje gång jag faller reser jag mig upp starkare än någonsin. Och jag mår ganska bra nu och 2012 kommer att bli mitt år - men kan man egentligen bestämma att i år blir det mitt år? - nej utan hemligheten är att händer det en saker gäller det att hantera dessa på rätt sätt och då går man med huvudet högt upp och lyckligare, för man är lyckligare ensam än när man är två och ensam i det. Jag mår bra ändå och är full med tillförsikt mot framtiden och i nästa inlägg kommer jag att skriva vad jag planerar för 2012. Jag fokuserar på mig själv nu!! Det är jag själv som är viktigast! Kram på mig, Catrin :-)

2 kommentarer:

  1. Har hört att det första året oftast är det jobbigaste efter en separation - nu är det avklarat och jag hoppas att det kommer att kännas mindre tungt detta år!

    Kram

    SvaraRadera
  2. Ja, jag har fått höra på terapin att en "normal" skilsmässa tar 2 år att komma över helt och hållet så att man känner sig helt neutral över den andre. Så du har nog rätt, det första året är nog värst. Tack för din omtanke! Kramar

    SvaraRadera