Nu är jag genomsvett, jag fick ett ryck och bestämde mig för att ge mig ut och springa, tack vare en kommentar från Coyntha, hon inspirerade mig verkligen! Tack för det! Du är en riktig förebild! Plus att Peter ger mig inspiration naturligtvis. Så nu har jag bestämt mig för att göra som Coyntha rådde mig: börja springa men bara lite i taget, så jag börjar med 1 km tills det känns bra (nu vet jag inte om det var exakt 1 km, men något ditåt) och sedan kan jag öka.
Men vad som hände efteråt var lite konstigt och obehagligt: den här veckan har jag mens och det är första riktiga dagen men precis när jag kom hem och skulle stretcha fick jag så väldigt ont i underlivet, riktiga kramper. Det tog kanske 5-10 min innan det gick över. Men jag satt och nästan skrek så ont gjorde det, jag visste inte var jag skulle ta vägen. Nåja,det var väl någon överansträngning. Konstigt! Nu är det över i alla fall....
Nu känner jag mig så stolt! Tack för att du bidrog med det Coyntha (och Peter min älskade)
Kram
Tack själv älskling.
SvaraRaderaPuss
Det var bra gjort, när jag är lite lättare sen så ska jag med börja springa...kram
SvaraRaderaSå får jag också under mens! Hela underlivet är ju känsligt och det bultar till förbannelse! När jag började springa så gjorde jag precis som du, eller nä, jag orkade inte ens springa en km. Fick ta det lite pö om pö. Sen blev jag beroende. Köpte boken "Löparens ny handbok" där det fanns ett träningsprogram för den absoluta nybörjaren. Det träningsprogrammet finns på marathon.se också. Ska försöka leta fram det! Stora kramar Stina
SvaraRadera