onsdag 11 februari 2009

Vart tog tiden vägen?

Ibland har man så mycket omkring sig att man inte hinner eller orkar blogga. I måndags var jag så trött efter träningen så jag somnade innan CSI New York var slut, men det var en skön trötthet, när man lägger sig ner i sängen och riktigt känner hur musklerna slappnar av efter ett träningspass. Hela kroppen vill verkligen sova! Det är en härlig känsla!
Igår jobbade jag till 18.30 och var så trött när jag kom hem, jag orkade bara göra mat och surfa runt men inte blogga själv. Idag har jag jobbat till 17.30, vi har fruktansvärt mycket att göra, jag hade en deadline till i morgon och det är inte alls mycket kvar nu. Bara vänta att andra ska bli klara.
Jag har inte haft tid med morgonpromenader p g a arbetet, men fr o m fredag kan jag börja igen. Skönt!

Idag var första dagen efter min lågkolhydratdiet och jag började den med samma frukost som de senaste 30 dagarna och det känns bra, jag har fått en bra frukostrutin nu.
Lunchen blev ute, vi hade ett planeringsmöte, så det enda som fanns på Chili (som inte har GI-rätt) som jag kunde/ville äta var wokad kyckling med grönsaker utan ris. Bra, va? Den var ganska stark (bra för fettförbränningen) men mycket paprika (som jag inte är så förtjust i men av någon konstig anledning tyckte jag att det var rätt gott, mina smaker har nog ändrats lite).
Ikväll gjorde maken en köttfärspaj på fullkornsmjöl och den var jättegod! Tack Peter!

Jag frågade Ola Lauritzson om jag kommer att bli av med sötsuget nu, hur lång tid det tar och jag fick svaret att det är svårt att säga: det beror på hur "beroende" man har varit tidigare, men smakpreferenserna bör ha ändrats. Jag fick rådet att försöka undvika söta produkter för att inte få tillbaka suget igen.
Mina smaker har nog ändrats: förut tyckte jag inte speciellt mycket om mörk choklad (för bitter tyckte jag) men nu tycker jag om det, men tar jag för mycket kan jag tycka att det blir för sött. En liten bit räcker!

Min vikt går upp igen. Varför? Jaja, jag försöker att inte lägga så mycket vikt vid det :-))))
Måttbandet är snällt mot mig åtminstone: -14 cm!! :-)

4 kommentarer:

  1. 14 cm - det är så otroligt häftigt.

    Bra kämpat!!!

    SvaraRadera
  2. Tack för din kommentar! Men nu går jag upp igen några hekton varje dag (förstår inte varför), hoppas att det är tillfälligt, men midjemåttet är samma åtminstone.

    SvaraRadera
  3. Vi kan bilda hekto-upp-klubben du och jag... Jag hade ju gått upp 2 hekto i onsdags. Första gången uppåt... Måttbandet - 14 cm?!?! OTROLIGT!

    SvaraRadera
  4. Ja, vilken bra idè, NuJ:-) Men måttbandet är lojalt åtminstone....14 cm är otroligt när man tänker på det!!
    Kram

    SvaraRadera