Frestelsens helg

Det har varit många frestelser i helgen i Göteborg.
Det började i fredags när vi åkte ner och stannade på vägen strax efter Jönköping, det fanns inte så mycket som jag kunde äta, men då klev jag fram och sa att jag inte kan äta kolhydrater. "Jaha" sade expediten lite trevande. "Om jag kan få en hamburgare utan bröd och så ett stekt ägg och så sallad till det". "Javisst det går bra, men då ska du få en extra stor tallrik till salladen" Det var inga problem. Det kändes bra. Vi stannade på vägen hem idag där också och då hade de färsbiff med ädelost och då var det inga problem för då var det bara att utesluta potatisen och ta mycket sallad. Så gott det var!
Jag åt lite ädelost som mellanmål på kvällen, det gick bra! Vi övade in sångerna vi skulle framföra på bröllopsfesten och vi var rätt sega och trötta på fredagskvällen!
Igår, lördag, var det då dags för bröllopet. Som lunch gick jag ner till en indisk restaurang som hade avhämtning, så det blev Chicken Tandoori, men han kunde inte svenska så jag fick både ris och sås, men i olika byttor, så jag behövde bara använda en låda. Det var gott!
På bröllopet, som var så vackert och stämningsfullt på alla sätt och vis, var det buffé: mest pajer, men det fanns även kycklingspett och sallad, så det gick bra.
Jag tog ett glas vin till maten (vitt, torrt vin) och jag kan erkänna att jag hade dåligt samvete (varför, men mest rädd för att jag ska förstöra något i mitt program, men enligt boken går det ju bra med ett glas någon gång)
Bröllopstårtan såg så underbart god ut, men jag var ståndaktig, men sugen. Jag hade med mörk choklad som är OK (men den tog jag på toaletten, jag ville inte visa) jag kände att jag verkligen behövde något. Usch, ska man sjunka så lågt att man måste smyga? Det kändes verkligen så! Men har jag en gång bestämt mig för att lägga om mitt liv kan jag inte skjuta upp det! Jag är sockermissbrukare och försöker ta mig ur det, undrar om det går?
Den här helgen har det varit många frestelser, och hade jag haft tillgång till dator och tid att blogga hade jag bett om er peppning för den hade verkligen behövts och den behöver jag nog ännu!! Jag ska hålla ut!! men jag vet inte om jag klarar det efter de 30 dagarna, jag vet inte om jag blir av med sötsuget! Snälla hjälp mig nu!
Jag hoppas att jag blir motiverad av vågen i morgon bitti: jag har ju inte vägt mig på min våg sedan i fredags (nåja, jag måste erkänna att jag vägde mig på en våg som fanns i lägenheten där vi bodde igår, i morse glömde jag det faktiskt och jag hade inte gått upp något men den gills inte i alla fall)

Summa summarum:
Jag har haft en mycket trevlig helg med ett fint och vackert bröllop och trevlig bröllopsfest, men ibland har jag riktigt längtat efter att bita i en tårtbit, eller chips, eller paj! Men samtidigt är jag otroligt stolt över mig själv att jag kunde stå emot! Det ska jag väl vara?

Kram på er