Äntligen helg!

Äntligen är det helg; det har varit en lång arbetsvecka. Jag har varit rätt trött, jag har hoppat över morgonpromenaderna både torsdag och fredag, kroppen orkade helt enkelt inte och så skulle jag gå tidigare från jobbet också så jag hade inte tid heller kände jag. Imorse gick jag åtminstone även om jag fortfarande kände mig trött, jag vaknade kl 5 i morse av att jag hade kramp i vaden och sedan mådde jag lite illa och var tvungen att gå på toaletten. Då passade jag på att väga mig: jag hade gått ner så då var det lite tröstande mitt i allt. Min vikt var då 5 hg mindre än igår: 68,1. Igår hann jag inte blogga, då hade jag gått ner 1 hg på en dag.
Midjemåttet har nu minskat 11 cm sedan 12 januari. Mycket nöjd är jag!

Nu har jag bestämt mig angående 30-dagarsprogrammet: Imorgon har jag hållit igång i 3 veckor och jag ska lägga på mera kolhydrater fr o m måndag, trots att jag inte har gått ner så mycket i vikt som jag hade önskat mig. Viktminskningen kommer säkert att fortsätta. Och det är ju inte så mycket kolhydrater, men bra sådana. Nu har jag ju kommit igång med motionen också, så det är inga problem.

På fredag är det dags för mig att bjuda på fika: jag ska bjuda på GI-efterrätt. Päronpaj med dinkelsmul. Jag har aldrig smakat någon GI-dessert, så det ska bli spännande och gott! Jag ska inte smaka mycket, men lite lite grann!

Ibland, måste jag erkänna, att det är jobbigt. Man hör människor prata om vad de ska äta eller man ser något riktigt gott (och förbjudet för mig). Men jag måste tänka att jag kommer att kunna "fuska" lite någon gång, men inte för ofta, för att kunna må bra. Jag vill hellre leva ett långt och friskt liv än att frossa, frossa jämt. Faktum är att självförtroendet ökar när man ser en plattare mage, man liksom sträcker på sig. Har man klarat av det här då kan man klara vad som helst: en sak som jag har upptäckt är att jag kan ignorera vissa rädslor jag har. Såsom flygrädslan för att ta mig dit jag vill så småningom.....Det är ett stort steg för mig.